Sjovt og rart i cyklens hovedstad

Mellan den 19:e och 25:e september avgjordes cykel-VM i nordens, om inte världens cykelhuvudstad. Likt alla stora svenska medier (ha!) var givetvis Velonavia på plats! Här är vår man i Köpenhamn – Leif!

 

”Världens bästa cykelstad?!

Chansen att få uppleva ett cykel-VM så nära hemmaplan som i Köpenhamn kändes dum att missa. Efter att jag lyckats övertyga en kollega om att följa med bokades därför resa och boende till helgens linjelopp.

Redan innan ankomst märktes att Danmark har en mer positiv attityd gentemot cyklar än vad som är fallet i Sverige. På tågen är cyklarna inte bara tillåtna utan har, tillsammans med barnvagnar och rullstolar, företräde i delar av tågen.

 

 

 

 

 

 

På lördagen var det först herrjuniorerna och därefter damernas tur att ta sig an VM-banan ett par mil norr om centrala Köpenhamn. Vi var lite sega och när vi anlände till banan så var juniorerna redan i full gång. Även om vi följde resterande del av loppet ägnades tiden främst åt att reka lämpliga platser att följa damloppet.

Omedelbart märktes att arrangemanget var välordnat med högtalare uppsatta runt hela banan och två speakers turades om att kommentera, den ene på danska och den andre på engelska.

Det var dessutom ett mycket vackert område som banan gick igenom så det fanns mycket att titta på utöver cyklisterna. Vi kunde snart också konstatera att det inte alls var så platt som vi väntat oss. På några ställen kunde vi till och med få riktigt bra utsikt över delar av området. Vad som däremot inte föll oss i smaken var matutbudet i de officiella matstånden som främst bestod av öl och korv. Vi lyckades dock hitta en lokal restaurang som passade oss bättre.


Efter lunch kunde vi koncentrera oss fullt ut på damernas lopp som kommit igång under tiden. Loppet var dock ganska händelsefattigt fram till sista två varven även om det var trevligt att se svenskorna så nära täten hela tiden. Det intrycket förändrades tyvärr på slutet då svenskorna inte lyckades göra sig gällande när tempot skruvades upp. Slutvarvet var hur som helst mycket spännande och vi kunde följa det på en av de storbildsskärmar som var monterade runt banan. Lite roligt var det också efteråt att konstatera att Giorgia Bronzini var den första att försvara ett VM-guld sedan Susanne Ljungskog vann dubbelt 2002-2003.


Då vi lyckats hitta ett hotell nära Tivoli i centrala Köpenhamn kunde vi på söndagen promenera till startområdet för herrarnas linjelopp. Förvånansvärt nog var det inte lika mycket folk som vi väntat oss så vi kunde ta plats intill staketet inte långt från startlinjen som var vackert regnbågsmålad. Efter att lagpresentationerna var klara fyllde det dock på rätt snabbt med publik och den totala publiksiffran (under söndagen) beräknades till ca 250 000 vilket var klart bättre än på fjolårets VM.

Efter att fältet gett sig iväg skyndade vi oss till tåget för att slippa den värsta trängseln vilket vi också lyckades med. Vi hann i tid för att se dem svänga in på målrakan för första gången. Därefter följde vi banan för att komma till samma ställe som på lördagen. Eftersom det var mycket mer folk och herrarnas fält var mer utspritt med en tidig utbrytning tog det betydligt längre tid.


På vägen hittade vi dessutom ett museum med en cykelutställning som egentligen hade varit värd att ägna mer tid åt men som vi nu bara passerade igenom. Väl framme vid samma storbildsskärm som vi tittat på under lördagen var det bara några varv kvar som blev mycket spännande även om upplösningen blev den många förväntat sig. Det var i vilket fall svårt att inte imponeras av britternas lagjobb och dessutom tycka synd om Cancellara.


Även om vi inte var vid målområdet utan följde slutet på en storbildsskärm så blir det en helt annan upplevelse på plats med mycket folk runt omkring varav flera skrek som besatta under upploppet.

För min del kommer VM-helgen bli ett minne för livet och jag kan varmt rekommendera andra åka iväg för att följa VM på plats.


Vi hann dock inte med att se särskilt mycket av Köpenhamn i övrigt och vi upptäckte på väg hem när vi bläddrade i en VM-tidning att vi missat en del kringarrangemang som säkert var trevliga. Vi fick dock en oväntad och trevlig bonus, på väg till tågstationen för att åka från VM-området, passerade vi en biograf som visade tre gamla cykelfilmer av Jørgen Leths. Vi hade en dryg timme över och kunde se en av filmerna helt och ungefär en fjärdedel av en annan. Tyvärr kunde vi inte sitta tillräckligt länge för att få se den mest kända, A Sunday in Hell, om Paris-Roubaix.


Vi åkte ändå från Köpenhamn väldigt nöjda med vår upplevelse och samtidigt lite avundsjuka på Köpenhamnarna att de lyckats så bra med arrangemanget men kanske ändå mer på hur de prioriterar framkomligheten för cyklister genom mängder med cykelbanor, ofta på båda sidor om vägen, och som regel med bra asfalt och i alla fall där vi gick alltid avskilt från gångtrafikanterna.

/Leif…”

Fler bilder från cykel-VM hittar du här!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s