Cykelsemester: Costa Brava upp och ner

Det är med stor glädje Velonavia vill presentera gästbloggare Johanna:

Jag minns ruset. Känslan av att ta sig fram med egen kraft, mot egna satta mål. Längs med det öländska Alvarets öppna vidder trampade jag och min sommarbästis oss fram på en röd tandem. Jag var tolv år och på mitt livs första cykeläventyr. Sjutton år senare infann sig ruset igen. Denna gång tillsammans med min vän Jennifer när vi en vecka i somras cyklade längs med Spaniens nordöstra kustremsa Costa Brava.

Jennifer och jag bor ganska långt ifrån varandra, i Köpenhamn respektive Norrköping. Därför var vi också först ovetandes om att vi båda blivit sålda på cykling, men så fort det blev känt bestämde vi oss för att cykelsemestra ihop. Platta Holland var ett bra nybörjarland, bestämde vi och påbörjade förberedelserna, som vi kommunicerade via nästan dagliga Skype-samtal. Vi putsade våra racercyklar, monterade pakethållare, köpte cykelväskor, plöjde cykelbloggar och utvecklade ett närmast besatt intresse för lättviktsutrustning. Antiklimaxen var därför total när vi möttes av beskedet att cykelbiljetterna till Amsterdamtåget från Köpenhamn var slut. Nu fick vi tänka om. En snabb koll på europavädret visade att ett det vilade ett stabilt högryck över Spanien, som genast kändes betydligt mer lockande än ett regntungt Holland.

Dag 1: triathlon och stadscyklar

Med cykelväskor som enda bagage landade vi därför några dagar senare i ett svettigt Barcelona. Det hade känts aningen trist att lämna våra dyrgripar hemma, men vi hade goda förhoppningar om att hitta bra alternativ i Barcelona. Vad vi inte visste då var att det var Triathlon i stan, samt att de flesta cykeluthyrare enbart hyr ut stadscyklar. Men med vägledning från några cykelentusiaster hittade vi till slut vår räddning: My Beautiful Parking. Några racercyklar med pakethållare fanns tyvärr inte till uthyrning, men väl två fina hybridcyklar för 60 € per vecka. Och väl iväg kändes hybriden perfekt eftersom vi inte var bundna till landsvägskörning. Kontentan blev trots allt att vi nästa gång tar med egna cyklar, alternativt skippar tältet, packar i sadelväska och tar in på hotell.

Dag 2: turismens högborg

Efter en natt i Barcelona påbörjade vi cyklingen norrut, ömsom på fina cykelbanor längs med den vackra strandremsan, ömsom på landsvägen där marginalen oftast var väl tilltagen. Vi blev snart varse att vi stack ut bland landsvägens cyklister. Dels som kvinnor, dels med vår packning. Men allt hejande från det otaliga antalet tävlingscyklister gav trots allt en känsla av att vara en del av ett slags cykelcommunity. Efter att ha passerat ett antal orter med den gemensamma nämnaren att turismindustrin slukat det genuint spanska till förmån för stora hotellkomplex och luftmadrassförsäljning, började det skymma och vi tog in på en camping i Calella. Denna, likt de andra campingplatserna vi besökte under resan, var något av en besvikelse. Naturupplevelsen lyste med sin frånvaro. Men priset var helt okej, cirka 25 € för två personer i ett tält.

Dag 3: bergsbestigning

Dagen därpå fortsatte vi norrut, passerade Blanes och nådde snart de lummiga bergsmassiven längs med kusten. Med lägsta växel kämpade vi oss upp för de långa, sega backarna och slängde suktande blickar mot lätta racercyklister utan packning. Men belöningen i form av hisnande nedfarter var helt oslagbar. Det enda som bromsade farten något, förutom ren självbevarelsedrift, var bilismen – som trots allt inte störde cyklingen nämnvärt. Dessutom fick vi så många energigivande kommentarer från förbipasserande att det nog gick på ett ut. Efter nattens campingbesvikelse beslöt vi att piratcampa. Förvisso olagligt, men helt görbart enligt de vi pratat med. På en slingrande stig tog vi oss ner till en öde strand och slog segervisst upp tältet. När mörkret hade fallit och vi nedkrupna i sovsäckarna lyssnade till havets dramatiska föreställning var känslan en annan. Somnade gjorde vi trots allt, och vaknade av en fantastisk syn: fyra nakna damer som gjorde yoga lite längre bort på stranden. Kontrasten mot natten kunde inte ha varit mer total.

Dag 4: antiklimax

Dagen därpå följdes av ytterligare bergsbestigning till vi nådde Sant Feliu de Guixols och betydligt plattare landsvägar tog vid. Med snabbt tempo skulle vi kunna hinna upp till franska gränsen och ta tåget tillbaka. Men en dubbel punktering satte abrupt stopp för den planen. Skymningen närmade sig alldeles för snabbt och vi tog in på en camping i närheten av Palafrugell. En känsla av frustration infann sig. Värmen och de dramatiska stigningarna hade sugit musten ur oss. Dessutom hade vi inte kommit upp tidigt nog på morgnarna för att undvika den värsta värmen. Vi hade inte cyklat så långt som planerat och med enbart två dagar kvar tedde sig den franska gränsen väldigt långt bort.

Dag 5: vi vänder om

Vi tog beslutet att istället bege oss bort från kusten, mot den spanska landsbygden. Till en början kändes stigningen görbar. Men när vi i stark sol släpade cyklarna uppför branta steniga vägar förstod vi plötsligt innebörden i att vi skulle ta oss över bergets höga passage. Med mer tid hade utmaningen varit lockande. Men vi visste att vi behövde både tid och energi till hemvägen, så vi påbörjade istället cyklingen tillbaka mot Barcelona. Först tog det emot att vända om, men den känslan försvann lika snabbt som vi återsåg havet. Efter ett svalkande dopp tog vi oss i snabbt tempo söderut, denna gång utan längre pauser. Sista natten sov vi på en camping nära Malgrat de Mar.

Dag 6: tillbaka i Barca

Morgonen därpå gick vi upp i gryningen och på snabba landsvägar tog oss de sista sju milen till Barcelona. Väl framme lämnade vi cyklarna hos uthyrningen och cykelväskorna på flygplatsen. Flyget gick först tidigt nästa morgon, så vi hade gott om tid att utforska Barcelonas kulinariska lyxigheter, som en kontrast till de senaste dagarnas kalla konservmåltider. Efter bad i nattsvara ljumma vågor tog vi en taxi till flygplatsen. Då var det redan långt efter midnatt och utmattade somnade vi med bultande lårmuskler och nöjda flin på flygplatsens terminalgolv.

Velonavia tackar Johanna, och Jennifer, för att vi fick ta del av deras vecka i Katalonien!

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s