Cykelutredare på plats i Peking

Odense visar vägen Foto: Johnny Rönnberg

I tisdags besöktes Norrköping av Europaparlamentarikern och regeringens cykelutredare Kent Johansson. Tio månader efter att han lämnade in sin cykelutredning fanns det plats i kalendern för ett Norrköpingsbesök inbjuden av Karin Jonsson(C), oppositionsråd i Norrköping. Centerpartiet i staden vill lyfta upp cykelfrågan i den politiska debatten då de anser att cykeln är ett utmärkt fortskaffningsmedel. Speciellt inspirerad till fortsatt arbete med cykelfrågor blev Karin efter ett besök i den danska staden Odense, Norrköpings vänort, där hon på plats såg hur långt före vårt södra grannland ligger oss.

Kent Johansson, med rötterna kring Skara, är en slipad politiker med välsmort munläder, även om det ska tilläggas; framstår, efter nära två timmars samtal, som avgjort mer sympatisk än den kanske mer välkända Skaraprofilen jag tänker på.

Efter ett inledande anförande, log Kent och sa; nu har jag svarat på alla mina frågor. Var det något mer? Jag frågade vad han ansåg om Norrköping som cykelstad, där vi satt vid Hötorget utmed S:t Olai Kyrkogata, ett av de viktigaste cykelstråken i staden. Svaret jag fick, var lite om inte förvånande så i alla fall oroväckande. Även om det ska tilläggas det tog en dryg dag innan det sjönk in; Kent ansåg att i Norrköping har vi chansen att i cykeln få ett fantastiskt komplement till att göra stadsmiljön bättre. Komplement!? Där är vi väl av lite olika åsikter. I en stad av Norrköpings storlek, där, vilket jag berättat tidigare, 75 % av invånarna har 3 km eller mindre till skola och arbete borde väl cykeln kunna vara så mycket mer än just ett komplement?

Givetvis kom en stor del av samtalet att handla om den utredning som lämnades in i november 2012 efter cirka två års utredningsarbete. Kent var väl medveten om den kritik som, från cyklisthåll, riktats mot den. På kritiken att det var i förhållande till cyklingens storlek, oproportionerligt små medel, som satsas på cykling och att dessa medel fastnar centralt och ej når ner till lokal nivå, svarade Kent att man inte riktigt förstått att cyklingsfrågor bestäms på olika sett i olika delar av landet och att medlen ej ännu hade fördelats. Han ställde även frågan om det var så att debatten om cykeln, cykling och cykelinfrastruktur led till följd av att många debattörer var bosatta i Stockholm? Min spontana reflektion på talet om cykeln ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är att om en transportform som man säger sig värna om, och vill se öka, utgör ca 10 % av alla resor och ca 4 % av alla transportkilometrar, så borde väl satsningarna utgöra mer än halvannan promille? Speciellt då flera undersökningar visar att cykling utgör en ekonomisk vinst för samhället, medan bilåkning är en förlust?

När vi sedan pratade trafikregler kom vi in på det arbete som gjorts i Norrköping där man sänkt hastigheterna till 30 km/h i bostadsområden i staden. Jag frågade vad Kent ansåg om detta och han svar var att han såg inte hur man skulle markera speciellt utsatta trafikmiljöer om man har en generell 30-gräns. För mig är det enkelt. Vi får från samhället göra vad som behövs för att göra trafiken säkrare. Om det innebär fartgupp, stenkanter, blomkrukor och gångfartsområden, så må det vara hänt. Årets första 8 månader har visat här i Norrköping att 30-gränsen fungerar. Olyckstalen är rekordlåga!

Givetvis kom vi in på cykelhjälm när vi rörde vid ämnet trafiksäkerhet. Kent hade tidigare låtit sig fotograferats för lokaltidningen, iförd hjälm , cyklandes på en av centerpartiets gröna cyklar.  Han säger samtidigt i tidningen sig vara för frivillighet för vuxna, vilket han även sa till mig när jag ställde frågan. Vad som dock förvånar mig är det som han sedan sade till reportern; ”Jag hoppas att alla cyklister inser att de bör ha hjälm. Men jag litar på Cykelfrämjandet, propaganda gör susen.” Han menade att vi landsortsbor var lite omoderna som inte hängde med i trenden att bära hjälm och att det var anledningen till att hjälmanvändandet är högre i Stockholm. Trendkänslighet alltså. Inte att trafiken är intensivare eller farligare. När jag förde på tal att det per 1000 invånare skadas ungefär dubbelt så många cyklister i Stockholmstrafiken än vad det gör i Norrköping skruvade sig Kent lite och frågan om riskkompensation lämnades därvid. Jag frågade även om det PM som Trafikverket skickade till regeringen och där det står ”Tidigare inriktning har varit att öka cykelhjälmsanvändningen för att på sikt kunna genomföra en cykelhjälmslag. Eftersom cykelhjälmsanvändningen på flertalet håll inte ökat i tillräcklig omfattning i förhållande till uppsatta mål bör enligt denna strategi ett nytt angreppssätt prövas som innebär en samverkan med försäkringsbolag, landsting och företag”.  Svaret var att man tycker olika och att inget är bestämt. Nähä…

Kent har tre huvudpunkter vad gäller hans syn på cykling;

  • Cykeln måste få plats i planeringen av infrastruktur och i trafikmiljön som varandes ett eget trafikslag. (Intressant hur NT reporter tolkar Kent ”Cyklister ska inte tävla med bilister och fotgängare”, till mig sa han ”cyklister ska inte behöva tävla med bilister och fotgängare”. Faktiskt en viss skillnad där Maria Waxegård
  • Mindre tätorter på landsbygden ska byggas ihop med cykelvägar
  • Barn ska kunna gå och cykla till skolan säkert i stället för att skjutsas.

Vidare avslöjade Kent att regeringen kommer kalla remissinstanserna till cykelutredningen till en hearing med infrastrukturminister Elmsäter-Svärd den 9:e september.

Jag frågade även om han trodde att införandet av ett bruttolöneavdrag, som det vid hem-pc:n, likt det brittiska Cycle-to-Work var något för Sverige? Kent trodde inte det, då han menade att kostnaden för att köpa en cykel på ett par tusen kronor var för låg och att en sådan reform skulle innebära stora administrationskostnaden. Han höll dock med om att företag borde stötta anställda som vill cykla genom att bygga bättre omklädningsmöjligheter och cykelförvaring inte minst då cyklister har 15 % färre sjukdagar och 15 % högre produktivitet och gör 25 %  mindre fel än icke-cyklister. Detta borde vara morot nog för företagen.

Avslutningsvis skickade Velonavia med en uppmaning till Kent, och alla andra politiker, att sluta kalla fotgängare och cyklister för oskyddade trafikanter. Det bär med sig en kanske omedveten följd, att vara skyddad innebär att man är bilist. Är man oskyddad är man då kanske oansvarlig? Jämför med oskyddat sex…

Tack Kent för ett intressant samtal och tack Karin för att ni bjöd in Kent till Norrköping. Vi tycker kanske inte lika i alla frågor, men det viktigaste är att frågorna lyfts upp. Kent tror dessutom att cyklingen kommer vara både en test- och en symbolfråga vid riksdagsvalet 2014.

Annonser

En reaktion på ”Cykelutredare på plats i Peking

  1. Kloka synpunkter och mycket bra reportage Magnus!

    Kent Johansson har nog en poäng i att max 30 i hela stan inte tar hänsyn till att olika platser är olika farliga. Men det är ett alltför ingenjörsmässigt perspektiv. Det handlar inte bara om fara för bilister, utan även om subjektiv trygghet för de som befinner sig utanpå bilen. Det ska inte upplevas som att en bilist inte hinner stanna för en fotgängare eller cyklist. Gatorna tillhör inte bara bilister.

    Angående samarbete med försäkringsbolag, landsting och företag om hjälmpropaganda blir jag glad av att det inte tycks bli av. Kanske har någon på infrastrukturdepartementet kommit på att hjälmpropaganda kan innebära målkonflikter? Det viktiga är att cykla, för cyklister lever längre och har dessutom lägre sjukfrånvaro, som Kent Johansson så fint beskriver.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s