Avbrott i träningen

Ortos

Varför ska jag alltid tro det värsta? Varför är inte det mest troliga, just det, mest troligt? Nej då, jag måste väl ha brutit foten. Nu får jag ge upp Åre…

Var ute och körde backintervaller förra helgen medan fru och son åkte skidor i Yxbacken. Stavar, dubbade skor och tre gången upp för vägen mot F13´s gamla master vid Ågelsjön. Cirka 300 höjdmeter blev det. Inte fantastiskt men ändå en början. Måste dock ha stukat till foten trots min ortos – skenan som motvekar min droppfot. Satan i gatan vad fotleden har värkt i en veckas tid. Detta trots rejäla doser värktabletter till att börja med. Vare sig Voltaren-gel, högläge eller linda har hjälpt, så igår blev det ett besök till vårdcentralen.

Puh! Det jag befarat var inte sant. Inte brutet. Jag behöver inte amputera. I alla fall trodde inte läkaren det! Så nu är det aktiv vila som gäller. Mobilisera försiktigt var rådet. Ok, jag får ställa mina Karhu på hyllan ett tag. Spände på mig cykelskorna i stället nu på förmiddagen och cyklade en sväng. Så länge som jag satt ner kändes det inte alls i foten, att stå upp var värre.

Så för de närmaste två veckorna får jag fokusera på paddelträning och cykling. Kommer under våren och sommaren att samarbeta med Nomado© och kommer få lite teknikråd från en tidigare VM- och OS-medaljör! Hoppas även att den närmaste tiden kunna presentera spännande nyheter även på cykelfronten!

Här är ett klipp från en tidig morgon några år sedan…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s