Race Report: Haglöfs Åre Extreme Challenge del 1

Så har jag äntligen ”landat” hemma och en vardag börjar så sakteliga att infinna sig. Då är det dags att sätta ord på de tankar jag haft efter veckan i Åre.

Förberedelser

Äntligen i Åre

Jag åkte upp till Åre med nattåget mellan söndag och måndag. Eftersom en tiotimmars resa sätter spår, både i kropp och knopp, så bestämde vi tidigt att jag skulle komma upp före familjen och hinna ”acklimatisera” mig något innan tävlingsdagen. Efter en natt ”på spåret” där jag for runt som en smörklick i en het stekpanna där jag log högst upp i den varma kupén och där jag vid ett par tillfällen var övertygad att vi höll på att spåra ur, så mötte Ola och tjejerna mig vid stationen i Åre. Måste tillägga att Åre by har växt och utvecklats massor sedan jag var där sist.

Vackert!

Efter några timmars vila och mat så åkte jag och Ola, sedermera 2:a plats i HÅEC 2014 Classic, uppströms till Stabron där vi lade i kajakerna och paddlade vidare uppåt till den första forsen. Efter att ha ”lekt” lite i slutet av forsen tog vi våra flytetyg på ryggen och gick genom skogen upp mot ”kurvan” ungefär halvvägs igenom forspartiet där vi lade i och paddlade nerströms. Även om det var lite ”skakigt” så tog jag mig ner torrskodd, något som ändrades snabbt när jag nästan framme vid bilen, slappnade av och inte var beredd när jag gick in i ett bakvatten. Plums! Om det någonsin finns något av en spd-vurpa vid paddling så gjorde jag en sådan där!

Tisdagen ägnades åt lite cykling. Jag cyklade bland annat lite av tävlingsbanan från Fröågruva och ner mot Åre Björnen. Lite blandad intensitet utan att dra på sig mjölksyra var tanken.

På onsdagen kom den då. Baksmällan! Den där förlamande huvudvärken, illamåendet och tröttheten som många av oss hjärnskadepatienter får efter belastning. Skit. Och familjen som skulle komma upp framåt kvällen. Dagen tillbringades i halvslummer i soffan innan jag tog mig i kragen och trotsade huvudvärken och förberedde kvällens måltid. Glädjen av att få återse familjen var givetvis ett stort plåster på såren.

För en kort stund skingrades molnen…

Torsdag. Provpaddling med Micke, min gamla träningspartner, som kommit upp till Åre med sin fästmö Camilla. Vi lade i vid Stabron och paddlade nedströms till forsen nedanför monumentet, gjorde första lyftet och paddlade sedan till Duved där vi tog upp kajakerna bakom tågstationen. Paddlingen kändes bättre idag än i tisdags, men det är ju bara naturligt.

Fredag. Dan före dan! Vila. Äta. Och en tur med kabinbanan till toppen för att äta våfflor. 1 grad varmt och 15 sekundmeter! Jippi! Men våfflan var god. Tävlingsgenomgång. Mötte Jari och växlade några ord. Packa tävlingslådor. Äta. Vila. Tog Jari ”råd” och djupdök i godispåsen. Sedan en ”god” natts sömn.

Etapp 1 25 km paddling

Lugnet för stormen. Växlingsområdet kvällen innan.

Så var det dags. 10 månader efter ett vad då verkade vara dumdristigt beslut så sitter jag där i kajaken nedanför Tännforsen. En minut! Kolla klockan. Gel i fickan på flytvästen. En sipp av sportdrycken. 30 sekunder! Dåså. Jag har gjort det jag kunnat efter mina förutsättningar. Jag är trygg med min kapacitet. Starta klockan. Tuuut!!! Och iväg! Tut, tut, tuuut!! Va? Tut!! Tjuvstart? Lägger ner paddeln. Stänger av klockan. Men de andra paddlar ju vidare?! Jaha! Kaos i huvudet! Startar klockan och börjar paddla ifatt ett undflyende startfält. Vet ni om hur mycket svallvågor typ 200 kajaker och surfskis ger? Tillsammans med en frisk motvind. Mycket! Men inget mot vad som senare skulle komma. Paddlingen flyter dock på ganska bra även om jag känner hur jobbigt det är med att ha folk och kajaker runt omkring mig. När jag tränat har jag ju varit ensam på Glottern. Ingen trängsel. Fram emot första forsen klämmer jag en gel och försöker slappna av. Ser tjugo meter bort hur surfskidan före mig plötsligt pekar upp i luften och hur kanotisten går runt. Kanot till höger. Kanot till vänster. Första lilla forsen. Hejarop. Snurrar i huvudet. Tänk på att paddla. Kaos…

…och jag går runt. Håll. I. Paddeln. Håll i paddeln, det är det enda jag tänker. Flyter den i väg är det över. Så med ett fast grepp med höger hand om paddeln så använder jag vänster handen till att frigöra mig från kajaken. Luft. Inte speciellt kallt. Det är tanken när jag kommer upp på klippan intill forsen. Upp med fören på en sten och vänder kajaken upp och ner för att få ut vattnet. Vet inte om det var ”chocken” av att falla i vattnet, men det kaos jag kände innan doppet var om inte bortblåst, så i alla fall mindre. Skit ser hur rodret fallit av och trasslat in sig i roderlinorna. Efter vad som känns som en evighet, men säkerligen enbart är någon minut, så är jag tillbaka i kajaken och tar mig nedströms. Lite bättre känsla nu. De flesta har ju redan passerat mig och det är ganska tomt. Kommer i fatt flera badare. Ner mot vänstersvängen alla som paddlat forssträckan känner till. Lite defensivt men håller linjen bra. Så är det över. Forsen det vill säga. Ner mot järnvägsbron vid Forsaforsen. Paddlar om ett par deltagare. Lyftet går bra. På sträckan ned mot Tegeforsen möter jag så för första gången motvinden på riktigt. Men det flyter fortfarande på och jag paddlar om flera andra kanotister. Efter lyftet så paddlar vi ju straxt ut på Åresjön. En sjö som denna tävlingsdag bjuder på ganska grov sjö i den friska vinden, ca 12-14 sekundmeter. Tillsammans med strömmen som går åt andra hållet ger detta ganska korta och höga vågor. Vågor som denna dag kräver sin tribut. Ser flera paddlare som kämpar med vind och vågor. Ser på håll en surfski flyta väg, snabbt i vinden, utan någon uppenbar kanotist.

På väg mot TA1

Hör på håll hur någon blåser i sin visselpipa, men ser samtidigt hur räddningsbåten ligger uppvind från den nödställde och inte hör någonting. Eftersom ett par deltagare redan är framme vid den guppande vita hjälmen bestämmer jag i stället att paddla mot räddningsbåten. Som tur är uppfattar den, innan jag är framme, situationen och vänder upp mot deltagaren i vattnet.  För mig kändes dock paddlingen ganska trygg. Rak motvind och vågor som kommer rakt över förskeppet på kanoten. Ser en orangetröja hundratalet meter bort. En KA-tröja? Känner senare igen Patriks blå-gula surfskida, men innan jag kommer fatt honom stannar han och ytterligare någon till vid ännu ett för vindarna fallet offer. Eftersom de redan är ett par kajaker där väljer jag att fortsätta paddla. Det är med ganska darriga ben som jag kliver ut kajaken på stranden i Åre. I år så var ju växlingsområdet flyttat till ängen vid Åre gamla kyrka och därför fick vi ta omvägen över bron bakom Coop och Systemet. Det är inte jättekul att springa dryga kilometern i paddlingsskor…

Liten film från tävlingen:

Jag återkommer till den övriga tävlingen…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s