Race Report: Haglöfs Åre Extreme Challenge del 2

Har fått frågan hur lång tid paddlingen tog för mig. 2.42. Kanske lite långsammare än vad jag hoppats. Men nog om det. Läs i stället den spännande och dramatiska fortsättningen;

Etapp 2 15 km löpning

Upp mot växlingsfållan ser jag sonens KA-tröja lysa orange. Det ska bli skönt att få av sig väst och få i sig något att äta. Carolina möter upp mig och visar mig till min plats. Då ser jag det; på något sett hade jag lyckats lägga min cykelhjälm högst upp på ”löplådan”. Troligtvis när jag tidigt på morgonen fyllt flaskor och vätskeblåsor med dryck. Detta resulterade i att lådorna förväxlats och att jag fick ta mig an Åreskutan i fel skor. Suck!

De av er som har besökt Åre vet att termen löpning för den andra etappen är ganska missvisande. Av de femton kilometerna är det egentligen bara hälften som det fungerar att löpa på. Om man nu inte heter Anne Nevin som sprang upp till toppen, snabbast av alla dam som herr, på 53:12! Hon flög förbi mig som en suddig figur… Hur som helst så började jag tugga i mig backen från Tott-hotell. (Vi går liftgatan upp till att börja med) Passerar ett par deltagare och får stärkande heja-rop av ett par KA-familjer i backen. Tack! Det känns OK. Går med hjälp av mina trekking-stavar. Växlar mellan att ”diagonala” och att ”dubbelstaka”. Sneglar på pulsklockan och ser att pulsen är under kontroll. Nästan lite låg. Jag har en förmåga att hamna i en komfortzon, i en lite bekväm belastning. Varje gång jag närmar mig en deltagare så får jag upp farten lite, men när jag sedan passerat så sjunker den.

När vi lämnat liftgatan och kommer upp över trädgränsen så kommer den första löparen och springer om mig, det blir fem-sex stycken till innan toppen. Här uppe känner jag också av den vind som vi kämpat med på Åresjön tidigare. Det blåser friskt men jag håller värmen uppe och fortsätter färden mot toppstugan. 1:20:16 tar det. Det skvallrar väl om att jag haft en lite för bekväm resa upp?

På väg mot TA2

Nu börjar den del av löpningen som jag fruktat mest inför loppet; nedför. Inte bara kräver det mer av balans och koordination. Det lägger mer belastning på ländryggen och mina skador där. Om jag på uppvägen passerade ungefär lika många som jag blev passerad av, så blir förhållandena helt annorlunda utför. Tror faktiskt inte jag passerade en enda deltagare utför. Nu gör också de ”felaktiga” skorna sig påminda; dåligt grepp och för små för nedförslöpning. Jag halkar och slirar på stenskravel och i snön. Jag går till och med omkull ett par tre gånger. Slår i vänster skinka och högerhanden bland annat. Det är en kamp. Samtidigt är löpningen ned mot Bielkes gruva och Huså så vacker; Kallsjön i fonden och faktiskt lite sol. Men som sagt en kamp. Blir passerad av klubbkamraten Patrik som jag sett på sjön. Försöker ge, och får, lite uppmuntran. Väl nere på vägen är det märkligt hur långt det alltid verkar vara kvar till Huså. Men knappa två och en halv timme efter jag lämnat Åre är jag framme i Huså.

Etapp 3 31 km mountainbike

TA2

Sonen räcker mig något att äta och jag får dryck av Carolina. Byter utrustning och gör mig redo för den avslutande cyklingen. När jag väl hoppar upp på cykeln och cyklar ut ur Huså så kommer jag och tänka på den besvikelse jag och Micke upplevde vår första HÅEC 2000. Att knuffa cykel på regntunga myrar var inte riktigt vad hade tänkt oss. Kanske var det därför det kändes helt OK när jag väl kom fram det första surhålet. Jag hade dessutom tidigare bestämt mig för att hoppa av och knuffa cykeln vid alla kommande surhål. Eftersom min beslutsförmåga och initiativförmåga är nedsatt efter skadan så ville jag ha en strategi att följa. Får lite draghjälp av Patrik som jag ser hundratalet meter framför mig. Han fungerar sedan som motivation hela vägen framåt Fröågruva(?) där jag passerar honom. Cyklingen har ju sedan jag körde HÅEC senast utvecklats och gått mot mer stig cykling och mindre grusväg. Hade jag varit piggare skulle jag säga att det är en positiv utveckling. Dessutom har det på sluttampen av etappen tillkommit två långa klättringar, bägge på ca 100 höjdmeter, den första vid Årebjörnen och den andra innan downhill-banan. Cyklingen går trots att jag får kliva av ett par gånger i uppförsbackarna och gå bra. Jag passerar några deltagare, och några passerar mig. Måste ibland fundera lite över de val andra deltagare gör. Efter Björnen är det en ganska stökig nedförslöpa genom ett byggområde. Där blir jag passerad av ett duo-lag som punkterar. Genomslagspunka som på beställning.

100 m kvar

Med trötta och tomma ben, och efter en lång ”promenad” med cykeln tar jag mig så an den sista delen av loppet; downhill-banan. Slår om därmparna på cykeln till ”descend” och ett brett leende sprider sig i ansiktet. Sjukt kul och väl värt den tröttsamma klättringen upp. Efter några minuter är jag så nere i Åre och inser att jag faktiskt kommer att klara det hela. Faktiskt inte så lite känslosamt. Drar upp dragkedjan på klubbtröjan för att på bästa sätt ta min an den sista backen upp mot Åre torg. Får ytterligare heja-rop av klubbkompisar och familjer innan jag svänger in under portalen på torget. 7:37:59.

Se Swedish Mountain Films film från tävlingen på Facebook:

Återkommer med Epilog och tacklista…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s